Författarskap & Föräldraskap

& så lite nörderi förstås

Författarskap & Föräldraskap

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr

”Som om Tintin blivit återfödd av Douglas Adams”
Bokhuset

”Camilla Linde har en förkärlek för skruvade karaktärer, övernaturliga äventyr och snabbt tempo. Språket är enkelt och lätt att förstå, trots de många påhittade orden.”
BTJ: Elsie Runnö

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.

Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.

Ska de lyckas komma levande därifrån?

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr av Camilla Linde är den första boken om Snack Parrow. Följ med på svindlande strapatser bland patrullerande frunkisar, glupska mollolocker och läskiga robotkaniner.

Om du törs, förstås.

flax


Omslagsillustration av: David Teczely

Korta fakta:

Författare
Camilla Linde
Illustratör
David Teczely
Formgivare:
Anders Nyman
Omslag:
kartonnage
Omfång:
54 sidor
ISBN:
978-91-88265-33-3

Utgiven av Whip Media

Boken finns att köpa på exempelvis Bokus eller Adlibris.

Är du intresserad av att köpa en klassuppsättning eller fler exemplar. Kontakta info@whipmedia.se för priser.


Relaterad läsning

Workshops!

På onsdag är det dags att hålla mina första workshops under Vetenskapsfestivalen! Det ska bli grymt skojigt. Extra roligt är det såklart att mina workshops under festivalen blivit fullbokade.

Jag håller ofta workshops och utbildar i mitt jobb, men det är lite annorlunda att göra det i sin ”hobbyverksamhet”. Det blir ju mycket mer personligt. Jag pratar om mitt skrivande. Läser ur min bok.

Men det är såklart också det som gör det så mycket roligare.

Jag har gjort om upplägget lite från det jag körde i höstas på Alingsås bibliotek. Själva skrivövningen kommer nu se annorlunda ut. Det ska bli en utmaning att se hur det funkar att köra för en hel klass! Men det är också det jag gillar med workshops. Det går inte att veta innan vad som kommer funka. Det gäller att testa och kunna förändra under vägen, beroende på vilka jag möter i klassrummet. Just det där dynamiska gillar jag. Och att man aldrig riktigt kan veta vad som kommer att funka.

Jag hoppas i alla fall att de blir taggade till att skriva någonting eget. Eller varför inte lite Snack-fanfiction!

Varde ljud!

För en tid sedan fick jag en spännande fråga från min förläggare Anders på Whip. Han frågade om jag hade lust att göra ljudbok av Snack! Till en början var jag tveksam. Ljudböcker för barn? Finns det verkligen en marknad för det?

Sedan skämdes jag. Vi lyssnar ju själva på Bamse i bilen titt som tätt. Klart att det finns en marknad.

Så Snack blev inläst, och nu finns boken tillgänglig att lyssna på! Det är en underlig känsla, att höra sin bok. Jag har ju läst ur den vid olika tillfällen, men det känns inte som samma sak. Nu är det en annan röst som läser upp mina ord.

Häftigt och skrämmande.

En sak som var betydligt mindre skrämmande och bara häftigt var att se den segla upp som nyhet för barn hos Storytel.

Jag har inte varit ett superstort fan av ljudböcker, men nu tror jag faktiskt att jag ska ge det en chans. Kanske mest för att det är enda chansen jag har att faktiskt läsa böcker, med två kids som kräver konstant uppmärksamhet.

Snack finns att lyssna på hos exempelvis Storytel. Där kan man testa på gratis i 14 dagar. Inget att förlora alltså!

17201427_1838446686418306_5074157584041908183_n

Att släppa taget

I vanliga fall hade jag suttit och skrivit ett blogginlägg nu. I alla fall i det ”vanliga fall” som varit mitt liv det senaste året.

Så vad gör jag istället? Den första lediga tisdagen på ett år? Jo. Likt förbannat sitter jag och skriver ett blogginlägg. Bara inte åt Debutantbloggen.

Det kommer såklart inte att bli en vana. Med tanke på hur lite tid det finns till skrivandet överlag måste jag fokusera på det just nu. Men jag måste erkänna att det känns ledsammare än jag trodde att lämna bloggen. Självklart vet jag att 2017-års gäng är högst kapabla att driva den vidare. Det handlar inte om det.

Det handlar nog helt enkelt om att jag har svårt att släppa taget. Vi är ju olika som personer. Vissa rör sig som fjärilar mellan olika projekt. Fladdrar lite hit och fladdrar lite dit. När de lämnar en grej gör de det utan att titta bakåt. Det enda som hägrar är det som anas därframme.

Jag har aldrig varit sådan. Jag tänker ganska mycket på sådant som varit. Och har svårt att släppa det. Svårt att gå vidare.

När det gäller Debutantbloggen handlar det kanske främst om att jag inte kände mig färdig. Det hade såklart varit en sak om jag var dödstrött på det. Om varje inlägg varit en plåga att skriva. Men så var det inte. Framför allt inte mot slutet. Då fick jag nästan väga på guldvåg vad jag skulle skriva om. Noga ställa olika ämnen mot varandra. Det fanns mer att säga.

Och det kan jag fortsätta göra, såklart. Men det blir i ett annat forum. Jag kan villigt erkänna att en av drivkrafterna med att skriva inläggen var kommentarerna. Att se hur det jag skrev kunde sätta igång processer hos någon annan. Utan den kicken blir det inte riktigt likadant. Det blir svårare att spegla sig själv i någon annan, få till en dialog. Att spegla bara i mig själv blir inte riktigt samma sak.

Det kan vara fint att vara nostalgisk, men kanske är det också bra att träna på att släppa taget? Tror jag ska börja med det. Försöka i alla fall. Kanske ska jag börja med att göra en utrensning i alla förråd och skrymslen, och göra mig av med de där sakerna jag tidigare inte mäktat med att skiljas från. Som en söndertuggad hundleksak från vår första hund. Finns det ett värde i att hålla fast vid sådana saker? Eller blir det bara manifestationer för en tid som flytt?

Ajöss och tack för fisken

Så har den kommit. Dagen då jag lagt upp mitt sista inlägg på debutantbloggen.  Det gjorde mig faktiskt ledsnare än vad jag trodde att det skulle. Kanske är det nostalgikern i mig som tagit över för en stund. Eller så är det helt enkelt för att bloggen varit mitt hem under ett år.

Det är underligt, det där med tid. Hur den kan gå både långsamt och snabbt på samma gång.

Önskar i alla fall det nya gänget ett stort lycka till! Jag är supernöjd med vår rekrytering och tror att 2017 kommer att bli ett grymt år med dem vid ratten!

Fem julklappsboktips

”Kort sagt är Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr en spännande och riktigt, riktigt, riktigt underhållande berättelse som det är omöjligt att motstå”

Idag tipsar Bokcirkeln.se om fem hårda klappar. En av dem är Snack!
Vill du ge bort ett ex till någon som behöver mer frunkisar och robotkaniner i sitt liv? Släng iväg ett mail till jag@camillalinde.se så fixar jag ett inslaget och signerar exemplar för 100 kr plus frakt!

Ps. Tipset finns att läsa i sin helhet här!

& så lite nörderi förstås