Etikettarkiv: Skriva

Författarbesök 2021

Testa på att bli författare för en dag: boka workshop med barnboksförfattaren Camilla Linde

Hur gör egentligen författare för att hitta på allting? I den här workshopen får ni följa med på min resa. Med avstamp i min barnboksserie om Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå visar jag hur jag gör för att skapa nya världar och varelser som ska bo i dem.

Workshopen har lite olika upplägg beroende på om det är yngre eller äldre elever, men gemensamt är att de alla har fokus på kreativitet och eget skapande. För yngre elever kan det till exempel handla om att vi tillsammans kommer på egna planeter, vilka fysiska lagar som gäller för dem och vilka som bor där. Jag brukar också lägga mycket fokus på att barnen får ställa frågor eftersom det ofta finns mycket de undrar om skrivprocessen.

Äldre elever brukar jag utmana med att de får hitta på sina egna historier. Vi kommer då på en gemensam premiss, till exempel vilka karaktärer som ska finnas i historien eller var den ska utspela sig, och alla får sedan fundera vidare på hur de vill att historien ska utveckla sig.

Som situationen i samhället ser ut just nu kanske ni undviker fysiska författarbesök, men jag tror att nu, mer än någonsin, är litteraturen och fantasin viktig. Därför erbjuder jag även digitala workshops. I min yrkesroll som verksamhetsutvecklare har jag stor vana av att hålla utbildningar digitalt och har tagit fram ett flertal olika koncept. Därför kan jag skräddarsy en digital lösning som passar utifrån era, och era elevers, förutsättningar. Dessa utbildningar har extra stort fokus på interaktivitet.

Sagt om tidigare workshops:
Rekommenderar varmt att boka författarbesök med Camilla!Hon ger av sig själv, lyssnar på barnen och får dem att känna sig trygga så att deras fantasi får ta plats i både ord och bild!
– Anna Hagenwald, Vilhelmina bibliotek

”Med värme och stort engagemang tar sig Camilla Linde an uppgiften att inspirera barn till att skapa levande berättelser. Camilla tar avstamp i sin egen spännande barnboksserie om Snack Sparrows intergalaktiska rymdäventyr och uppmuntrar barnen att komma på egna historier – alla med den fascinerande rymden som utgångspunkt.”
– Madeleine Koncilja, programansvarig Vetenskapsfestivalen

Bokning och info
Jag är med i Författarcentrum och följer deras arvodesrekommendationer. Maila mig på jag@camillalinde.se så berättar jag mer!

Konsten att börja. Och nyttan av choklad.

Den senaste tiden har jag varit djupt begravd i redigeringen av mitt nattskräcksmanus. Lite för djupt, måhända. Även om jag lärt mig att uppskatta redigeringen så är det något … okreativt med hela den processen. Jag kan absolut uppskatta vissa delar av den, att skulptera om och göra bättre. Att se texten ur nya perspektiv.
Samtidigt är det inte det jag tycker bäst om. Det är ju ett nötande. Att läsa samma sak om och om igen och försöka hitta nya vinklar. Det jag saknar är det vilda och kreativa. Idésprutandet. Det som jag egentligen är bäst på.

Men idag. Idag var det dags.

Jag har känt mig lite trött på texten jag håller på med, och då blir det inte bra redigering. Så idag var det dags för lite ny kreativitet. En vitamininjektion i redigeringsmörkret. Så jag la undan den gamla texten och startade på en ny.

Idén kom som de brukar göra, helt ur tomma luften. Jag satt i soffan och tittade på Pingu med sonen och plötsligt var den bara där. Som ett blinkande stoppljus. Meningen med stot M. Den som fick mig att bara VETA at det finns en historia gömd därunder.

”Det började med en lapp under dörren.”

Kvällen har nu spenderats med att försöka hitta en historia till meningen. Vem är det som får lappen? Vem har skickat den? Och varför? Svaret på de frågorna finns inte. Jag har inte en jäkla aning. Och det är det som är häftigt egentligen. Att bara kasta sig ut och se vart det leder. Var orden tar mig.

Så det låter väl som smooth sailing från den här punkten? Bara att skriva på? Nej, ack nej. En annan intressant sak är att se hur mycket tid som går till annat än att skriva: möla i sig choklad, googla namn, skratta åt de googlade namnen, googla lite till, stirra på dokumentet, skriva lite, radera allt, börja om. skriva lite till. Googla typsnitt.

Och fortfarande sitter jag bara med den där jäkla meningen. Men den kommer att leda någonstans. Det vet jag. Jag vet bara inte ännu vart.

(förhoppningsvis) Rolig läsning!

Idag fick jag en rolig överraskning när jag gick till brevlådan, för nu är senaste numret av tidningen Skriva här! Jag trodde att det skulle dröja några veckor till tills den kom ut, men nu är det alltså här! Numret med mitt läsarporträtt!

Och jag slås av hur snygg bokhyllan är! Fasen alltså. Jag är ju en sucker för färgkodning, även om den brutits lite på sista tiden. Arvsmassan har ju inte alls samma känsla för var han ska stoppa in böckerna han hela tiden drar ut. Men å andra sidan sitter han i läsfåtöljen och bläddrar i dem, så det är inte direkt så att jag kan bli sur över det!

Artikeln då? Jo, jag har ju skrivit om det förr, men jag tycker att Malin gör ett fantastiskt jobb med att koka ner mitt pladder till något överblickbart!

Sugen på att läsa? Skriva finns ofta på Pressbyrån. För att säkert hitta närmaste återförsäljare finns det en käck sökmotor på deras hemsida.

Med förhoppning om trevlig läsning!

Spännande saker på gång

Det landar just nu spännande saker i min mailkorg. Som till exempel det här:

image

Nästa nummer av Tidningen Skriva kommer nämligen att innehålla en (i mitt tycke i alla fall) väldigt rolig artikel. Nämligen ett läsarporträtt med yours truly. Jag har fått läsa igenom texten nu innan och är helt förundrad över att Malin, aka ”hur-ska-jag-omvandla-två-timmars-prat-och-tusen-olika-projekt-till-text-trollkonstnär” lyckats fånga mig och mina projekt på så begränsat med plats. Verkligen en bedrift. Jag är ju inte direkt känd för att prata särskilt långsamt heller.

Det som slår mig när jag läser texten är hur splittrad jag egentligen är i mitt författarskap. Jag har ju alltid minst 5-6 projekt mer eller mindre igång. Barnböcker, romaner, noveller … Kanske är det en nackdel för mig. Kanske skulle det vara bättre att fokusera mycket mer än vad jag gör.

Men å andra sidan är jag så himla otålig. Jag behöver variation för att må bra och känna mig kreativ. Och jag behöver känna att jag kommer någonstans. Därför kan det vara så skönt att varva romanerna med noveller. Och att varva den monotona redigeringsfasen med den idésprutande första fasen när jag kommer på en ny idé och bara skriver, skriver, skriver.

Apråpå det så lyssnar jag just nu på 90-talshits och smider onda planer. Sådär som en gör en vanlig torsdagskväll. Kanske kan det bli något till Fantastiknovelltävlingen? Vi får se.