Alla inlägg av Camilla

Omslag och baksidestext till Snack 2!

Snart, snart är uppföljaren till ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr” här! Boken landar i nätbutikerna i mitten av december, men redan nu går det att förhandsboka den på förlagets hemsida. Till ett riktigt fint piratpris dessutom. Visst blev omslaget snyggt? Vi hade en hel del diskussioner, David och jag, och lite olika infallsvinklar. Men vi landade i något som känns precis lagom spännande och olycksbådande tycker jag. Boken har också fått titeln ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå: Nödrop från yttre rymden”.

SP_2_lowRymdpiraten Snack Parrow ger sig ännu en gång ut på äventyr med sitt risiga rymdskepp. Det har kommit ett nödrop från yttre rymden. Snack och hans besättning bestämmer sig för att rädda den som är i nöd. Och förstås ta emot den utlovade belöningen.

Men det är långt till Sombrerogalaxen. För att ta sig dit behöver de installera hajperfart. Skeppsspöket Kapten Hammock känner två skickliga mekaniker som kan klara av uppgiften. Men de har inte träffats på femtio år. Inte sedan incidenten vid skiftnyckelkastartävlingen. Kommer de att vilja hjälpa till?

Samtidigt ryktas det om ett hajrymdskepp som gör galaxen osäker. Och vem är egentligen Mack Arrow?

Eko… eko … eko… eko

Tycker du att du ekar tomt härinne? Det är inte du, det är jag. Bloggen har helt enkelt inte blivit prioriterad. Men det betyder inte att jag inte skriver – tvärtom. Jag skriver hur mycket som helst (med småbarnszombiehjärnors mått mätt förstås). Det är underligt, men det var faktiskt precis likadant under min förra föräldraledighet. Det är som att den kreativa delen av hjärnan mår bra av att syssla med repetitiva saker som att byta blöjor, lägga barn, promenera med barn, bygga lego osv. Jag känner inte alls samma kreativitet när jag jobbar. Kanske för att jobbet suger ut den på ett annat sätt. Här längtar min hjärna bara efter någonting att göra.

snackSå vad har det blivit? Snack 2 är färdigskriven och håller just nu på att illustreras färdigt. Förhoppningen är att den ska komma ut lagom till julhandeln. Jag har också skrivit en roman (!) Bara sådär liksom! Till antologin 13 svarta sagor om ond bråd död skrev jag en novell som heter Sju sorters kakor. Den handlar om Britt-Marie, en pensionär vars hyreslägenhet ska omvandlas till bostadsrätt. Problemet är att hon inte kommer att ha råd att köpa ut sin lägenhet och riskerar att hamna på ett äldreboende. Så hon tar helt enkelt saker i egna händer och börjar döda av de grannar som är för en ombildning. Problemet är bara att hon aldrig dödat någon och inte riktigt vet hur man gör.

Jag tyckte det var riktigt kul att skriva den här novellen, och kände att det fanns mer att säga. I novellen var jag till exempel tvungen att klippa bort Britt-Maries färgstarka vän Agneta. Men det trivdes hon inte alls med. Hon har hojtat och tjoat på mig att hon förtjänar ett bättre öde än så, och det håller jag med om. Så nu har hon fått en egen roll att spela.

Det är en skön känsla, att skriva på någonting utan att det ska ”bli” något. Jag tror att jag har hittat tillbaka till att skriva bara för att det är roligt.

Vad har mer hunnits med sen sist?

magiskaJo, jag medverkar i bokstavsboken De magiska 29, ett riktigt grymt samarbete mellan 29 författare och 29 illustratörer där författarna har skrivit texter till bilder. Tvärtom mot hur det brukar vara alltså.
Jag skriver till bokstaven i.

panel
Fotocred: Markus Sköld

Jag har också varit på Worldcon i Finland och satt med i en panel om superhjältar och skurkar i en modern tid. Det var en riktigt rolig panel och jag rev ner en del skratt (kanske främst med mitt exempel på att lego Batman är en ny typ av superhjälte. Ja, alla mina populärkulturella referenser är från barnfilmer/serier för tillfället. Men det är intressant att det är möjligt att skulptera om existerande superhjältar som funnits länge). Jag hade också två workshops om Snack, varav en på engelska. Det var svettigt, men också roligt att introducera Snack för en internationell publik!

Slutligen passade jag även på att lämna över ett ex av Snack till George RR Martin, som en souvenir. Vem vet, kanske kommer han att ha tid att lära sig svenska när han skrivit klart A song of ice and fire. Fast då kanske inte Snack är rätt bok att lära sig från. Humfurk har ju trots allt inte hittat in i SAOL ännu.

Martin

Vad har jag, George RR Martin och Robin Hobb gemensamt?

Vi kommer alla att vara på plats på Worldcon i Helsingfors som dundrar igång om lite mindre än en vecka! Jag har tre programpunkter, alla på torsdagen. Först ut är:

Superheroes and Supervillains for a Modern Time

Thursday 11:00 – 12:00, 101d (Messukeskus)

In popular culture, the superheroes continue to take over the movie theatres. Every movie company with self respect is dusting off known (or unknown) superheroes.
But isn’t it time to upgrade those heroes and villains?
The panel will discuss stereotypes and new images of the superhero, supervillain and their environments.

Jag tror att det här kommer att bli en riktigt grym panel, där jag kommer att fokusera mycket på superskurkens roll i populärkulturen. För skurkar är väl alltid lite mer intressanta?

På eftermiddagen kör jag två Snack-relaterade workshops. En gång på engelska och en gång på svenska.

Create Your Own Solar System!

Thursday 14:00 – 15:00, 217 (Messukeskus)

Join writer Camilla Linde as she tells the story of how she came up with the imaginary solar system in her debut book ”Snack Parrows intergalactic space agency for peculiar mysteries and pirate activities”. She will talk about the book and characters, and afterwards you will get to create your own solar system, with planets and strange creatures.

Skapa ditt eget solsystem

Thursday 15:00 – 16:00, 217 (Messukeskus)

Camilla Linde berättar om hur hon uppfann det påhittade solsystemet i sin debutbok ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr”. Hon berättar om boken och personerna i den, och sedan skapar vi våra egna solsystem, fulla med planeter och märkliga varelser.

Det ska bli otroligt mäktigt att vara på ett Worldcon. Det här blir mitt första och att då både hålla workshops och sitta i panel känns nästan lite överväldigande. Hoppas att kidsen håller sig lugna (haha!) så att jag i alla fall får så pass mycket sömn att jag kan prata sammanhängande!

Här finns hela det digra programmet för dagarna.

 

Workshops!

På onsdag är det dags att hålla mina första workshops under Vetenskapsfestivalen! Det ska bli grymt skojigt. Extra roligt är det såklart att mina workshops under festivalen blivit fullbokade.

Jag håller ofta workshops och utbildar i mitt jobb, men det är lite annorlunda att göra det i sin ”hobbyverksamhet”. Det blir ju mycket mer personligt. Jag pratar om mitt skrivande. Läser ur min bok.

Men det är såklart också det som gör det så mycket roligare.

Jag har gjort om upplägget lite från det jag körde i höstas på Alingsås bibliotek. Själva skrivövningen kommer nu se annorlunda ut. Det ska bli en utmaning att se hur det funkar att köra för en hel klass! Men det är också det jag gillar med workshops. Det går inte att veta innan vad som kommer funka. Det gäller att testa och kunna förändra under vägen, beroende på vilka jag möter i klassrummet. Just det där dynamiska gillar jag. Och att man aldrig riktigt kan veta vad som kommer att funka.

Jag hoppas i alla fall att de blir taggade till att skriva någonting eget. Eller varför inte lite Snack-fanfiction!

Varde ljud!

För en tid sedan fick jag en spännande fråga från min förläggare Anders på Whip. Han frågade om jag hade lust att göra ljudbok av Snack! Till en början var jag tveksam. Ljudböcker för barn? Finns det verkligen en marknad för det?

Sedan skämdes jag. Vi lyssnar ju själva på Bamse i bilen titt som tätt. Klart att det finns en marknad.

Så Snack blev inläst, och nu finns boken tillgänglig att lyssna på! Det är en underlig känsla, att höra sin bok. Jag har ju läst ur den vid olika tillfällen, men det känns inte som samma sak. Nu är det en annan röst som läser upp mina ord.

Häftigt och skrämmande.

En sak som var betydligt mindre skrämmande och bara häftigt var att se den segla upp som nyhet för barn hos Storytel.

Jag har inte varit ett superstort fan av ljudböcker, men nu tror jag faktiskt att jag ska ge det en chans. Kanske mest för att det är enda chansen jag har att faktiskt läsa böcker, med två kids som kräver konstant uppmärksamhet.

Snack finns att lyssna på hos exempelvis Storytel. Där kan man testa på gratis i 14 dagar. Inget att förlora alltså!

17201427_1838446686418306_5074157584041908183_n

Att släppa taget

I vanliga fall hade jag suttit och skrivit ett blogginlägg nu. I alla fall i det ”vanliga fall” som varit mitt liv det senaste året.

Så vad gör jag istället? Den första lediga tisdagen på ett år? Jo. Likt förbannat sitter jag och skriver ett blogginlägg. Bara inte åt Debutantbloggen.

Det kommer såklart inte att bli en vana. Med tanke på hur lite tid det finns till skrivandet överlag måste jag fokusera på det just nu. Men jag måste erkänna att det känns ledsammare än jag trodde att lämna bloggen. Självklart vet jag att 2017-års gäng är högst kapabla att driva den vidare. Det handlar inte om det.

Det handlar nog helt enkelt om att jag har svårt att släppa taget. Vi är ju olika som personer. Vissa rör sig som fjärilar mellan olika projekt. Fladdrar lite hit och fladdrar lite dit. När de lämnar en grej gör de det utan att titta bakåt. Det enda som hägrar är det som anas därframme.

Jag har aldrig varit sådan. Jag tänker ganska mycket på sådant som varit. Och har svårt att släppa det. Svårt att gå vidare.

När det gäller Debutantbloggen handlar det kanske främst om att jag inte kände mig färdig. Det hade såklart varit en sak om jag var dödstrött på det. Om varje inlägg varit en plåga att skriva. Men så var det inte. Framför allt inte mot slutet. Då fick jag nästan väga på guldvåg vad jag skulle skriva om. Noga ställa olika ämnen mot varandra. Det fanns mer att säga.

Och det kan jag fortsätta göra, såklart. Men det blir i ett annat forum. Jag kan villigt erkänna att en av drivkrafterna med att skriva inläggen var kommentarerna. Att se hur det jag skrev kunde sätta igång processer hos någon annan. Utan den kicken blir det inte riktigt likadant. Det blir svårare att spegla sig själv i någon annan, få till en dialog. Att spegla bara i mig själv blir inte riktigt samma sak.

Det kan vara fint att vara nostalgisk, men kanske är det också bra att träna på att släppa taget? Tror jag ska börja med det. Försöka i alla fall. Kanske ska jag börja med att göra en utrensning i alla förråd och skrymslen, och göra mig av med de där sakerna jag tidigare inte mäktat med att skiljas från. Som en söndertuggad hundleksak från vår första hund. Finns det ett värde i att hålla fast vid sådana saker? Eller blir det bara manifestationer för en tid som flytt?

Ajöss och tack för fisken

Så har den kommit. Dagen då jag lagt upp mitt sista inlägg på debutantbloggen.  Det gjorde mig faktiskt ledsnare än vad jag trodde att det skulle. Kanske är det nostalgikern i mig som tagit över för en stund. Eller så är det helt enkelt för att bloggen varit mitt hem under ett år.

Det är underligt, det där med tid. Hur den kan gå både långsamt och snabbt på samma gång.

Önskar i alla fall det nya gänget ett stort lycka till! Jag är supernöjd med vår rekrytering och tror att 2017 kommer att bli ett grymt år med dem vid ratten!