Igår var jag och en kompis och såg Cirkeln, en film som hajpats väldigt, väldigt mycket, i alla fall i min bekantskapskrets. Och trots denna hajp så tycker jag att den levde väl upp till förväntningarna. Så väl nu någon film som baseras på en bok kan göra.

För det finns något väldigt otacksamt med att ta sig an ett bokmanus. Jag menar, det är ju redan från början dömt att misslyckas. För det första så är det stört omöjligt att få med allting i en film. en film är begränsad på ett annat sätt en bok är, och det krävs andra medel för att komma ”in i huvudet” på karaktärerna. Redan här kommer de inbitna fansen bli besvikna för att inte en viss scen finns med eller en relation inte tillåts ta plats.

För det andra så är det väldigt otacksamt att försöka ge kött och blod till någonting som läsaren byggt i sitt huvud. För hur de än gör kommer någon bli besviken. Nån kommer att ha ”fel” utseende, en annan konstig röst. Ja, ni hör ju, inte särskilt bra invändningar men det är den där känslan av att något är lite fel. Cirkeln tycker jag iofs är grymt välcastad. Framför allt Elias. Spot on! Mina andra favoriter i boken, Vanessa och Linnéa, portsätteras också väldigt bra.

Men det är någonting som ligger och gnager lite i mig när jag ser filmen. Kanske är det för att jag är ett alltför stort fan av böckerna? Som historien med Max och Minoo. Det är inget fel på hur deras relation porträtteras, men den känns ändå tom. När jag vet att den kan vara så mycket mer. Och det här är väl själva grundproblemet med bok vs film. Boken kommer alltid att vara facit, och så handlar allt om hur väl filmen fångar boken.

Svaret? Jo, ganska bra. Jag skulle nog säga att Cirkeln får 4 av 5 legogubbar. Dock ganska svaga. Det finns en karaktär som jag saknar. Dock lyfter hela filmen av det fina samspelet.

Något som hade kunnat förbättrats är dock musiken. Jag fullkomligen älskar vissa delar, som Kate Bushs Running up that hill. Den är verkligen perfekt placerad och får mina känslor att lyfta precis som musiken ska få dem att göra. Men i de flesta andra fall känns musiken för fläskig och påträngande. Att den verkligen vill att jag ska känna en viss känsla, så mycket att musiken trycker upp det i mitt ansikte.Det tycker jag inte så mycket om.

Men summa summarum týcker jag att alla ska gå och se den. För jag vill ha en fortsättning!