Backa. Vänta. Satsa.

En gång i tiden planerade jag att söka till Gladiatorerna. På riktigt. Jag tränade för fullt, och hade till och med lagt in speciella backpass för att träna inför hinderbanans sista, fruktade moment: rullbandet. Vecka efter vecka sprang jag uppför den längsta backen jag kunde hitta, och jag tvingade mig alltid att pusha på lite extra den sista biten, där det blev lite brantare.

Precis så har jag gjort med min text. Jag har nu suttit fast ett tag och inte vetat hur jag ska komma vidare. Så jag började helt enkelt redigera från början igen. För det är lite med skrivandet som med det där jäkla rullbandet. Om man ger sig på det direkt finns risken att benen kommer att stumna, att du kommer springa och springa men inte komma någonstans. Då är det bättre att backa bakåt. Att andas. Vänta. Och sedan ge sig på det igen.

Så det är precis det jag gjort. Och jag har lyckats pusha den där sista biten över krönet! Äntligen har det lossnat! Om jag stannar på samma ställe för längre i en text och börjar ändra för mycket, så finns risken att jag fastnar. Men för min del fungerar det att backa och ta ny fart. Det blir samma känsla som att ta sig uppför den där backen, eller rullbandet. Du behöver fart för att ta dig över hindret, och för att få upp ett flöde. Fölorar jag flödet blir det väldigt svårt, nästan omöjligt, att komma vidare. Och då försvinner lusten lätt också.

Men nu är vi tillbaka på rätt spår. Backa. Vänta. Satsa.

Vad väntar du på?

ullrull

Bild från: http://dammeyer.info/Home/Fotogallerie?hashTag=gladiatorerna2015

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *