Etikettarkiv: Snack parrow

En sen nyhet

Det här inlägget kommer så sent att jag skäms. Ja, sådär på riktigt, står-och-skrapar-med-foten-och-flackar-med-blicken-skäms. Nåväl. Tystnaden beror såklart inte på att ingenting hänt. Snarare tvärtom. Det har hänt så otroligt mycket att jag inte riktigt hunnit med.

 
Men vi börjar från början. I slutet av förra året fick jag äntligen det positiva beskedet att Snack Parrow kommer att komma ut som bok! På Whip förlag som gav ut Med pirrande mage och stapplande steg samt var involverade i På denna grund. Det känns fantastiskt roligt att min rymdpirat äntligen kommer kunna flyga ut i världen! Just nu redigeras det för fullt och tas fram omslag mm. Det kommer bli riktigt bråda månader framöver!

 
I samband med det positiva beskedet sökte jag också till Debutantbloggen. Debutantbloggen är ett av Sveriges största litterära forum som drivs av fem debutanter. Ett nytt gäng varje år. Här skriver de om vägen till färdigt manus, hopp, förtvivlan, karaktärer, handling, releasefester och allt annat som hör skrivandet och debuterandet till.
Eller snarare … här skriver vi om den resan. Jomenvisst, sedan 1 januari 2016 är jag en av bloggarna! Jag bloggar på onsdagar och har redan hunnit skriva om den där fantastiska Känslan som ibland överväldiga en, och en liten guide till science fiction. More to come!

Det kom ett mail …

Hej Camilla!

Min första tanke när jag läst ditt manus var ”tusan också!” … Saken är att ditt manus är jättebra, men vi har ingen möjlighet att ge ut det inom överskådlig tid.

Jag tror att du har helt rätt i din tanke att det finns utrymme för sience fiction för barn. Jag gillar dina karaktärer och både språk och berättelse flyter på smidigt.

Det faktum att du gett dina karaktärer engelskklingande namn gör det ju dessutom mindre komplicerat att översätta berättelserna till engelska.

Ett uppriktigt lycka till och ge inte upp!

Manuset refuseringen gäller är ”Snack Parrow …” Mitt underbara sci fi-projekt som jag tror så himla mycket på. Och andra gör det också tydligen! Nu är jag inne på tredje positiva refuseringen.

Det borde kanske kännas bra. Och det gör det, på ett sätt. Samtidigt som det är svårt att inte ge upp. Riktigt svårt.