Etikettarkiv: lästips

Recension: Den försvunna pokalen

Snack 4: Den försvunna pokalen har fått sin första recension! Det är Barnboksfamiljen som läst (och gillat!) Gissa om jag blev glad att läsa den här 😀

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå – Den försvunna pokalen
Författare: Camilla Linde
Illustratör: David Teczely
Utgiven av
Whip Media
Ålderskategori: 6-9 år
Betyg: 5 av 5 ⭐️

Äntligen är fjärde boken om Snack Parrow och hans vänner Kaptenen, Flax och robotkaninen Hoppa. Här får vi möta humoristisk och normmedveten Sci-Fi som även har ett djup i berättelsen kring mellanmänskliga relationer.
Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå är en gemensam storfavorit här hemma hos mig och sonen A (9,5 år).
I denna bok beger sig rymdgänget till den överdådiga Circus Q för att vara publik till den årliga solsegelsregattan. Solsegelsregattan är en stor tävling där olika rymdskepp tävlar i ett race framför planetens två solar. På Cirkus Q är befolkningen så rika att gatorna är
diamantströdda och förgyllda. Därför är självklart prispokalen också precis lika lyxig. Men när det är dags för vinstutdelningen så är pokalen försvunnen. Vem är tjuven?!! Kan det vara den fd rymdpiraten Snack Parrow?

Camilla Linde är enligt oss en av Sveriges bästa barnboksförfattare. Hennes böcker är välskrivna och bra avvägda för målgruppen. Böckerna om Snack Parrow med vänner är fulla av humor, fantasiord och spänning som skapar läslust hos barnen. Samtidigt som de också alltid har en djupare innebörd som väcker funderingar och skapar insikter hos oss läsare. Utan att någonsin göra det präktigt eller genom att skriva barnen på näsan. Man kan nästan säga att böckerna är insiktsfulla på samma sätt som att vi växer av att leva livet.
I denna fjärde bok finns ett genomgående tema kring fördomar, att dömma folk på förhand och att bli oskyldigt anklagad. Boken berör hur människor kan behandla folk annorlunda pga deras utseende, boken har stundvis även ett klassperspektiv.

Eftersom denna bok till skillnad från tidigare böcker har upplägget av en deckagåta så känns den även lite annorlunda på så vis än tidigare.
Det roliga var att Linde verkligen lyckats med avvägningen att ge lagom mycket ledtrådar till barnen i boken för att avslöja sanningen. Jag som vuxen förstod rätt fort, men min A som är 9,5 år förstod väl avvägt i boken vem som verkligen har tjuven. Strax före att det avslöjades. Vilket är ett stort plus med boken enligt oss då författare ibland underskattar barn och avslöjar för mycket för fort. Vilket gör att boken förlorar sin spänning alldeles för snabbt och närmre barnens läslust. Men även här visar Linde att hon skriver med bravur.

När man ser namnet Snack Parrow som är kille och en Sci-Fi-bok är det kanske lätt att tro att boken är skriven med förutsägbara och normativa könsroller. Men icke! Linde visar även här en stor medvetenhet och skrivet in exempelvis massor med spännande kvinnliga karaktärer som utmanar utan att bli tillrättalagda eller enbart med ”omvända” normer rakt av. Hennes karaktärer är inte bara normbrytande – utan de förhöjer också berättelsen överlag. Texten levandegörs också regelbundet med fantastiska illustrationer i svartvitt som verkligen är fantastiskt fina. De skänker ytterligare ”rymdkänsla” till berättelsen genom av avbilda såväl karaktärer som olika detaljer i ”Polsystemet”.

Så denna bok får absolut högsta betyg på alla fronter. Men för er som ännu inte läst serien – börja från första boken. De alla är
absolut läsvärda.

Till er som sköter skolbibliotek vill jag tipsa om böckerna lite extra mycket. Sci-Fi för barn är en smal genre – men en populär hos barnen! Och Snack Parrow är kvalitativ barnlitteratur inom denna genre, låt inte det lilla förlaget och det för vissa obekanta författarnamnet lura dig.
Dessa böcker är också perfekta många gånger för att locka vissa läsovilliga barn.
För lärare finns även gratis L ärarhandledningar.

Att läsa för barn

Ibland får jag frågan om jag tycker att det är viktigt att läsa för barn. Det kan tyckas som en ganska underlig fråga att ställa till en barnboksförfattare. Svaret är nog ganska givet. Men det finns aspekter som ofta glöms bort när det handlar om att väcka barns läsintresse.

Och det är barnens egna preferenser.

Redan som väldigt små har många barn en bestämd uppfattning om vad de gillar. Något som är fantastiskt bra! Som vuxen är min uppgift att visa på den bredd som finns, men vara lyhörd för barnets egna önskemål. Att öppna dörrar, men ta fasta på barnets egna intressen.

Jag tror mycket på att låta barnen själva välja. Hemma har jag två egna kids på 5 och 1,5 år. Jag har läst för båda sedan de var nyfödda, och de älskar böcker. Minstingen kan sitta långa stunder och bara bläddra i böcker.

Två av böckerna som ofta väljs här hemma
Två av böckerna som ofta väljs här hemma

En sak som jag testat med honom är att han får välja vilken bok vi ska läsa vid läggning. Jag tar fram två alternativ och så får han välja den han är sugen på. Och resultatet har förvånat mig. Jag trodde någonstans att han skulle vilja läsa samma bok om och om igen. Men så är det inte. ibland överraskar han mig i sina val. Som när han tar ”Knacka på”, trots att ”konkurrenten” är en bilbok (bilar och fordon är just nu det allra största intresset).

Det jag gillar mest med hela den här grejen är att titta på honom medan han väljer. Han har alltid ett så lyckligt flin i ansiktet. Och det kan ta lång tid innan han bestämmer sig. Ibland en minut eller två, medan fingret vandrar från den ena boken till den andra. Han känner ju verkligen efter, ”vad vill jag höra just idag.”

För att skapa den där första läsglädjen är det ett tips. Låt barnen vara med och välja. Vid nattning, på biblioteket. Låt deras intresse och nyfikenhet få styra.

Det är ju nyfikenheten som öppnar dörrar.