Alltså, jag vet inte vad jag har kommit in i för underligt anti-flow just nu. Jag har en sådan himla lust att skriva. Hela dagarna gå jag och funderar på handling och dialogsnuttar och bara längtar efter att sätta mig framför datorn.

Men när jag väl gör det tar det slut.

Är det för att det var så länge sedan jag började något nytt? Under lång tid nu har jag redigerat olika projekt. Och redigering känner jag mig fortfarande sugen på! Jag skulle faktiskt föredra att plocka fram mitt färdiga projekt som strax ska till lektör bara för att läsa igenom det igen. Det är tryggt, välkänt. Jag vet liksom vad jag kan vänta mig.

Men att ge mig på något nytt? Inget är så skrämmande som ett blankt dokument. Det finns alla möjligheter. Kanske är det det som skrämmer mest. Jag känner någon slags blockering inom mig. Och hela tiden känslan av misslyckande, att de få ord jag lyckas få ner inte motsvarar det som finns i mitt huvud. Den Stora Novellen. Den som skulle kunna bli, om jag börjar skriva. Den som inte kommer att bli när jag börjar skriva.

Ibland är jag fanimej min egen värsta fiende.