Myten om inspiration

Jag tror inte på inspiration. I alla fall inte att den kommer i den formen som många förväntar sig. Som en blixt från klar himmel. Jag tror att du måste jobba hårt för inspirationen, och hitta rutiner för den. Så har det i alla fall varit för mig.

Tiden innan vi skaffade barn (också kallad F.K. = Före Kaoset) var en väldigt lugn tid, även om jag inte förstod det då. Jag tyckte alltid att jag hade så mycket att göra. Nu kan jag se tillbaka och sucka. Vilka oceaner av tid som jag inte använde till något vettigt! Jag hade ju all tid i världen att skriva, men ändå gjorde jag inte det. Jag minns många kvällar när jag satt framför datorn och frågade mig själv. ”Ska jag skriva idag?” Jag kände efter långt inom mig och skakade till sist på huvudet. ”Nä, jag ha ingen inspiration idag.” Och så loggade jag in på World of Warcraft och spöade lite orcher.

Vad jag egentligen borde ha gjort är att säga ”Jag ska skriva idag!” och bara göra det. Inga frågetecken, bara utropstecken. Det kanske låter som en extrem förenkling, ”det är ju inte alltid jag vill skriva”. Nähä. Men det är inte alltid jag vill träna heller. Eller diska. Eller jobba. Men jag gör det ändå. Jag har tvingat mig att ha samma inställning när det gäller skrivandet. Det ska göras, även om jag ska svettas och våndas hela tiden.

Och vet ni vad? Det går så mycket enklare nu! Det är sällan jag sitter helt blank framför datorn. Så fort sonen har lagt sig tar jag fram datorn och kör på. Utan att passera gå. Det är inte inspiration jag drabbas av varje kväll mellan 20:00 och 21:30. Det är rutin. Rutinen att jag alltid gör det.

Kombinerat med detta ha jag också ett väldigt enkelt tips som jag tycker att fler ska prova.

Sluta alltid när det är roligt.

Japp. Så enkelt är det. Om du exempelvis sitter och redigerar, och stöter på en tuff passage, så är det så himla lätt att bara säga ”fuck it, jag tar det imorgon.” Det är väl inte så konstigt? Men det är förödande för arbetsmoralen. I alla fall för mig. När morgondagen kommer är jag inte alls lika sugen på att fortsätta, för jag vet att jag bara måste ta tag i den där bajsmackan som legat och grott och som jag fortfarande inte kommit på en lösning på. Och då är det betydligt mer lockande att bara surfa runt lite först, ”för att hitta energin”. Skit i det, få energin genom att skriva! Sluka den där bajsmackan och ta dig vidare, och sluta när du kan ge dig själv en rejäl klapp på axeln. För du klarade det!

Inspiration är ingenting som dyker upp hux flux, som vattkoppor på förskolebarn. Det är någonting som kräver arbete. Hårt arbete och rutiner. Men det är som med träning, nä du väl fått in rutinen är det svårt att missa ett pass. Det liksom känns i kroppen.

Så mitt bästa råd för att finna den mytomspunna inspirationen:

  • Ha rutiner, skriv regelbundet
  • Sluta när det är som roligast

Och så hjälper det att vara evinnerligt envis, såklart!

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *