i lördags fyllde jag 30 år. Lastgammalt. Urgammalt. Ja, ättestupan nästa anhalt. Så har jag i alla fall känt förut. Att fylla 30 har varit den där magiska gränsen när det inte är okej att skylla på att man är ung och dum, då är det vuxenlivet som gäller. För alltid. No turning back liksom. Och det har skrämt mig.

Men när det väl var dags, så kändes det helt okej. Mer än okej faktiskt, det kändes riktigt bra. Jag tror att jag kommit till en punkt i mitt liv när jag är väldigt tillfreds med allt; med familj, jobb och skrivandet. För även om jag harvat runt ett bra tag och fått noveller publicerade i mer eller mindre obskyra novellsamlingar och fanzines så har jag aldrig riktigt känt mig som en författare. Men det gör jag nu. Det känns som att det hänt så himla mycket det senaste året. Och mer kommer att hända! För det här är verkligen bara början. Både med författandet och att fylla 30!

ps. Nyfiken på vad jag fick? Bland annat ett presentkort på att flyga segelflyg och de här fina böckerna! Nu är jag förberedd både på zombieinvasion och att maskinerna tar över. Skönt!