Efter en intensiv besök med babysim, karateläger, föräldabesök och fotbollskalas med kovgrillning är det mer än lovligt segt i kolan och i kroppen. Men det är ingen ursäkt, ett bidrag ska in till den engelska novelltävlingen som letar bidag till en bok som ska hedra Terry Patchetts minne. Och såklart ville jag skicka in ett bidrag!

Jag blev då återigen tvungen att skriva på engelska, en utmaning i sig! Den här gången ville de inte heller ha in en komplett historia utan ett utdrag på 500 ord, en synopsis på två meningar och en författarpresentation. Synopsisen var nog det svåraste! Bara två meninga. Men hur? Blev ändå hyfsat nöjd med vad jag svettades ihop:

Where the grass grows is the story of a man and his geranium, but this is not just any flower. The geranium helps him escape the repetitive every-day at the retirement home, and pulls him towards something else; hope, the memory of grass and sunshine, and death.

Får se hur det landar! Det var svårare att skriva på engelska den här gången, men om texten nu skulle bli antagen få jag tigga hjälp hos mina gamla gamer-polare. Det är det som ändå är så häftigt med den digitala utvecklingen. Hur hjälp och stöd finns tillgängligt på ett helt annat sätt. Annars skulle jag bli tvungen att stå på stan och fråga random folk om de är bra på engelska … eller hur man nu gjorde back in the days.

Jag hoppas i alla fall att mitt bidrag faller dem på läppen! Det verkar vara ett sympatiskt projekt.