Etikettarkiv: Barnbok

Boken finns ute!

Nu finns äntligen Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr ute i handeln också!

Men vad handlar boken med den ofantligt långa titeln om?

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.

Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.

Ska de lyckas komma levande därifrån?

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr av Camilla Linde är den första boken om Snack Parrow. Följ med på svindlande strapatser bland patrullerande frunkisar, glupska mollolocker och läskiga robotkaniner.
Om du törs, förstås.

Boken finns att köpa exempelvis här. Det går såklart också finemang att köpa direkt från mig, med eller utan signatur. Släng iväg ett mail till jag@camillalinde.se så kirrar vi det!

Och imorgon. Imorgon är det releasefest. Det är knappt jag tror att det är sant. Så mycket som hänt bara de senaste 5 månaderna. Från att ha stått helt utan förhoppning om att ge ut boken, till att den finns ute i handeln. En riktigt, riktigt galen känsla!

Snart är den här!

Det känns helt overkligt, men om ett par veckor kommer den vara här! Så många gånger under resans gång som jag tvivlat. Som jag trott att det aldrig kommer att gå.

Och nu … har jag den snart i min hand! Visst blev den snygg?

Jag har bloggat på Debutantbloggen både om min antagningsresa och arbetet med illustrationerna. Året har verkligen rivstartat med en hel massa arbete. Att skriva texten är ju liksom bara en liten del i sammanhanget. Allt annat tar minst lika mycket tid.

Och det som kommer nu kommer ju också göra det: marknadsföring! Att få ut min rymdpirat i världen.
För att det inte ska bli kaos i min hjärna med alla saker som behöver göras, och i vilken ordning de ska göras, har jag börjat skissa på en kommunikationsplan. Saker en lär sig i de här processerna alltså. Jag som alltid känt panik när sådana saker kommit på tal. Nu känns det … roligt. Kanske för att det ändå medför en hel del kontroll. Det är faktiskt häftigt att få vara med och styra processen.

Och se vart det hela tar vägen.

Konsten att börja. Och nyttan av choklad.

Den senaste tiden har jag varit djupt begravd i redigeringen av mitt nattskräcksmanus. Lite för djupt, måhända. Även om jag lärt mig att uppskatta redigeringen så är det något … okreativt med hela den processen. Jag kan absolut uppskatta vissa delar av den, att skulptera om och göra bättre. Att se texten ur nya perspektiv.
Samtidigt är det inte det jag tycker bäst om. Det är ju ett nötande. Att läsa samma sak om och om igen och försöka hitta nya vinklar. Det jag saknar är det vilda och kreativa. Idésprutandet. Det som jag egentligen är bäst på.

Men idag. Idag var det dags.

Jag har känt mig lite trött på texten jag håller på med, och då blir det inte bra redigering. Så idag var det dags för lite ny kreativitet. En vitamininjektion i redigeringsmörkret. Så jag la undan den gamla texten och startade på en ny.

Idén kom som de brukar göra, helt ur tomma luften. Jag satt i soffan och tittade på Pingu med sonen och plötsligt var den bara där. Som ett blinkande stoppljus. Meningen med stot M. Den som fick mig att bara VETA at det finns en historia gömd därunder.

”Det började med en lapp under dörren.”

Kvällen har nu spenderats med att försöka hitta en historia till meningen. Vem är det som får lappen? Vem har skickat den? Och varför? Svaret på de frågorna finns inte. Jag har inte en jäkla aning. Och det är det som är häftigt egentligen. Att bara kasta sig ut och se vart det leder. Var orden tar mig.

Så det låter väl som smooth sailing från den här punkten? Bara att skriva på? Nej, ack nej. En annan intressant sak är att se hur mycket tid som går till annat än att skriva: möla i sig choklad, googla namn, skratta åt de googlade namnen, googla lite till, stirra på dokumentet, skriva lite, radera allt, börja om. skriva lite till. Googla typsnitt.

Och fortfarande sitter jag bara med den där jäkla meningen. Men den kommer att leda någonstans. Det vet jag. Jag vet bara inte ännu vart.

När den goda känslan förbyts till något annat

Förra veckan skickade jag och min otroligt talangfulla kompis Marita in ett bidrag till Castorpriset. Vi hade visserligen kommit på det lite i sista laget, men det kändes ändå bra. Det där med deadlines är ju lite min grej. När de närmar sig är det som att kreativitetet snurrar till ett extra varv och kör gasen i botten.

Dessutom är det alltid väldigt spännande att få se sin egen text visualiseras genom någon annans illustrationer. Nästan så att det får en att undra om det är så det egentligen ser ut i mitt huvud. Både text och bild blev klara i tid. Och det kändes ändå bra. Jag tänkte att vi nog har en rätt god chans.
Tills jag idag hörde hur många bidrag tävlingen fått in.
300.
Jag säger det igen. Tre. Hundra.
Plötsligt känns den där vinstchansen längre bort.

Men det är ändå sjukt imponerande. 300 bidrag som skrivits och illustrerats. Det visar på ett enormt liv i barnbokssverige. Att det finns en vilja att nå ut med sin berättelse.
Sen att alla vill göra det NU. Samtidigt som JAG också vill nå ut. Det är väl inte riktigt lika ball.
Men vem vet. Kanske faller våra monster dem på läppen? Jag vet att jag i alla fall blev livrädd när jag öppnade dokumentet och såg dem!

Massa mässa

Idag började Bokmässan. Och vilken start det blev!

Eftersom tågkaos fortfarande råder (det har ändå varit så sedan i tisdags, vid det här laget borde västtrafik och SJ fått sin shit together?), så tog det en stund innan jag kom in. Men det gjorde egentligen inte så mycket eftersom jag kom fram lagom till en finlunch med Anna, en instagamkompis som jag inte träffat irl tidigare (som för övrigt driver bloggen Anna skriver under med två andra lika trevliga Annor). Det blev en god sopplunch med samtal om allt från heteronormativitet i ungdomslitteraturen till nordiska väsen och karaktärsbyggande.

Jag tycker att det är så otroligt intressant att prata med andra författarkollegor, för ingens process ser likadan ut. Annas historier börjar alltid med karaktärerna, och det märks på sättet hon talar om dem. Som låtsaskompisar! Jag börjar snarare med handling. Sen kommer karaktärerna efter hand. Det roligaste är ju ändå att det inte finns något rätt eller fel (oavsett vad alla skrivkurser säger!) och att det finns lika många processer som författare. Sedan finns det såklart alltid bra saker att lära sig av andra!

Tillbaka på mässan hälsade vi på lite andra instagramkompisar. Instagram är fan guld för att connecta med andra författare. Det finns en enkelhet och öppenhet där som jag inte upplever i andra sociala medier. Och att det är så lätt att prata med folk.

Jag svängde också förbi min författarkollega Super-Carinas monter, där ”Med pirrande mage och stapplande steg” presenterades. Det är ju ändå första gången jag har med en bok på Bokmässan (som jag vet om i alla fall!)

Passade också på att hälsa på bokens förläggare Anders, som jag tidigare bara pratat med i den virtuella världen. Han släppte nyheten att det just tillkännagetts vilka noveller som kommit med i ”På denna grund vi bygga”. Gissa vem som kommit med? Min novell ”Under”! Som om dagen inte var tillräckligt bra redan! Tidsplanen är att den ska komma ut till julhandeln, så det blir tre antologier i år. Inte illa! Det går bra nu, och allt sånt.

Svängde också förbi Andra Världars monter och snackade lite. Spökantologin är på gång och releasefesten fortfarande planerad till halloween-helgen. Nu ryktas det även om att det ska kunna bli signering på SF-bokhandeln. Det vore tokskoj. Min första signering! Måste nog börja fila på den där dedikationen. Det är ju ett helt projekt bara i sig. Och att utveckla en lite bättre handstil. Eller kanske inte. Jag känner igen en lost cause när jag ser den.

Bokmässan har för mig alltid varit något tudelat. Något jag tycker väldigt mycket om i teorin, men inte lika mycket i praktiken. Men inte i år. I år har den verkligen levererat! Och fyllt mig med känslan att snart, snart kommer det hända på riktigt. Det där som förändrar allt.

Recensioner

Vissa recensioner är helt klart roligare att få än andra. Idag när jag som vanligt slösurfade på Facebook dök det här inlägget upp i flödet. Det var inte ens riktat till mig utan en helt vanlig post i gruppen Författare på Facebook som råkade flimra förbi:

Jag vill bara berätta att jag köpte boken ”Med pirrande mage och stapplande steg” av min författarekollega Super-Carina Aynsley och nu har jag läst den varje kväll för min 6-åriga dotter. Hon längtar efter varenda ny berättelse och inte ens den nya Bamse-tidningen har blivit läst. Varje historia är jättebra och passar så perfekt för ett barn som precis börjat i skolan. Och berättelserna är precis lagom långa för högläsning 🙂

Det är ju extra roligt när boken går hem hos kidsen. Annars kan det ju bli att texterna mest riktar sig till de vuxna, men här tror jag verkligen att vi fick till något riktigt bra. Barnperspektivet är starkt!

Fick för övrigt signera mitt första ex förra veckan. Jag behöver definitivt träna på en bättre namnteckning. Det är sånt de inte lär ut på författarkurser! Och att hitta en bra ”signeringscatchphrase”.

Det kom ett mail …

Hej Camilla!

Min första tanke när jag läst ditt manus var ”tusan också!” … Saken är att ditt manus är jättebra, men vi har ingen möjlighet att ge ut det inom överskådlig tid.

Jag tror att du har helt rätt i din tanke att det finns utrymme för sience fiction för barn. Jag gillar dina karaktärer och både språk och berättelse flyter på smidigt.

Det faktum att du gett dina karaktärer engelskklingande namn gör det ju dessutom mindre komplicerat att översätta berättelserna till engelska.

Ett uppriktigt lycka till och ge inte upp!

Manuset refuseringen gäller är ”Snack Parrow …” Mitt underbara sci fi-projekt som jag tror så himla mycket på. Och andra gör det också tydligen! Nu är jag inne på tredje positiva refuseringen.

Det borde kanske kännas bra. Och det gör det, på ett sätt. Samtidigt som det är svårt att inte ge upp. Riktigt svårt.

Med pirrande mage och stapplande steg (2015)

Camilla Linde | Med pirrande mage och stapplande steg

Suddet är en historia om att börja skolan. Om nya kompisar, lärare, läxor.

Om att ta det där första steget mot någonting helt okänt, och hur svårt det kan vara att släppa taget om det trygga, välkända.

Men det är också berättelsen om att hitta något magiskt. Någonting med makten att förändra allt.

Plötsligt kommer den dagen när man är så stor att det är dags för nästa steg i livet. Steget in i skolans värld. Med fjärilar i magen, full av nyfikenhet och lite rädsla går man till sin första skoldag. En del barn är livrädda, medan andra har längtat i flera år till den stora dagen. Ibland blir det som man önskat, men långt ifrån alltid.

Med pirrande mage och stapplande steg är en novellsamling som främst riktar sig till barn som snart ska eller just har börjat skolan. Den, lämpar sig både som studiematerial och högläsningsbok hemma.

Med pirrande mage och stapplande steg

– berör vardagssituationer, drömmar och förväntningar, men även mobbning och utanförskap. Vi får resa genom tiden med en tidsmaskin och till en annan planet, leta efter spöken och bekanta oss med en levande skugga, möta barn som inte har några kompisar och barn som har massor av vänner. Allas vägar ser olika ut.

Boken går bland annat att beställas på Bokus.

Medverkande författare:

Camilla Linde
Carina Aynsley
Emma Lind
Torsten Larsson
Eva Ullerud
Helen Wenlöf
Isabella Karlsson
James Aynsley
Karin Stenfeldt
Linda Jansson
Marie Wildhammar Okker
Petra Sandberg Holstensson
Anna Bendréus Kinding

Korta fakta:

Språk:
Svenska
Utgiven:
2015-08
Illustratör
Johanna Sandberg
Formgivare:
Anders Nyman
Format:
190×190
Omslag:
inbunden/kartonnage med rak rygg
Omfång:
96 sidor
Rygg:
12 mm
ISBN:
978-91-982161-3-4

Utgiven av Whip Media


Relaterad läsning

Det sprider sig - Igår var min medförfattare Super-Carina Aynsley på Höstfestivalen i Sundsvall och visade upp sina böcker, bland annat ”Med pirrande mage och stapplande steg” som jag också medverkar i. Ett känt ansikte passerade förbi och blev intresserad. Hoppas att Agneta gillar ”Suddet”! För den som är intresserad finns boken att köpa här!
Med pirrande mage och stapplande steg (2015) - Suddet är en historia om att börja skolan. Om nya kompisar, lärare, läxor. Om att ta det där första steget mot någonting helt okänt, och hur svårt det kan vara att släppa taget om det trygga, välkända. Men det är också berättelsen om att hitta något magiskt. Någonting med makten att förändra allt. Plötsligt kommer … Fortsätt läsa Med pirrande mage och stapplande steg (2015)
Slutkorr och tryckdagstider för ”Med pirrande mage och stapplande steg” - De senaste dagarna har aktiviteten i en viss facebookgrupp gått varm. Det har nämligen varit ”slutkorr och tryckdagstider” för den barnboksantologi jag nämnt i tidigare inlägg. I natt går den till tryck, och förhoppningsvis kommer den finnas tillgänglig lagom till skolstart! Redan nu går det till exempel att förbeställa hos Bokus. Det är alltid lika … Fortsätt läsa Slutkorr och tryckdagstider för ”Med pirrande mage och stapplande steg”

Slutkorr och tryckdagstider för ”Med pirrande mage och stapplande steg”

De senaste dagarna har aktiviteten i en viss facebookgrupp gått varm. Det har nämligen varit ”slutkorr och tryckdagstider” för den barnboksantologi jag nämnt i tidigare inlägg. I natt går den till tryck, och förhoppningsvis kommer den finnas tillgänglig lagom till skolstart! Redan nu går det till exempel att förbeställa hos Bokus.

Det är alltid lika häftigt att se någonting jag jobbat med under en längre tid ta form och bli något nytt. Häftigt och skrämmande att min text fått helt egna vingar, och snart kommer landa hos en massa människor jag inte känner. Jag hoppas såklart att de ska gilla den!

Jag gillar i alla fall både berättelsen och illustrationerna. Kolla bara på framsidan. Är det inte en sån framsida en blir glad av?

11781764_10153427692575446_2724394036152017307_n