Kategoriarkiv: Blogginlägg

Svåra beslut

Idag har det tagits svåra beslut. Riktigt svåra. Livsavgörande snudd på.

Är du beredd?

I samband med skolstarten kommer jag att medverka i en barnboksnatologi med temat ”att börja skolan”. Till det har jag skrivit en författarpresentation och skulle … trumvirvel tack … välja bild!

Vadå inget riktigt beslut? Det har varit assvårt ju! Fatta hur mycket det är att tänka på: ljus och skuggor, hur levande och inbjudande en ser ut, hur det kommer att bli i tryck.

Pust.

Det var ingen lätt uppgift, så jag fick till slut ta hjälp av instagram och facebook för att ta ett beslut. Jag hade ändå sållat ner det till två bilder, det borde väl ändå göra det lättare?

För att citera Brasse: ” det är fel fel fel fel fel!”

Det blev svårare! För alla hade ju så fina argument.

Till sist steg i alla fall min storasyster in och satte ner foten:

Den vänstra. Du ser cool och självsäker ut på den. Pilla med håret blir mer nervöst på något sätt… Och om ”levande” är ett argument du gillar så tycker jag att även den vänstra blir levande med håret som blåser. Så! Bestämt! Puss!

Ibland är det skönt när andra tar beslutet åt en.

Så vilken blev det? Det översta. Och den som nu säger något annat kommer att åka på stryk!

Bild Camilla Linde

Bild2

(nästan) Färdig novell!

Efter otaliga redigeringsomgånga är nu novellen till Fantastikportalens tävling hyfsat klar! Och jag har med nöd och näppe lyckats få ner den under 40 000 tecken (39 956. Ha!). Nu kommer den att passera genom ett antal testläsare. Det är första gången jag använder mig av det i större skala, och mer spridda personer. Och visst känns det skitläskigt! Men det innebär också att det här kommer att bli den mest genomarbetade novell som jag skickat in! Just testläsare har varit en extra boost. jag har varit ännu mer mån om att slipa historien. Men jag tror att det finns en annan ”framgångsfaktor” till att jag jobbat igenom texten så mycket: jag fick idén i god tid. Det kan tyckas enkelt, men det är en väldigt viktig del. För texten har fått tid att ligga och vila lite. Jag brukar vara ganska bra på att sniffa fram tävlingar, men det är inte alltid idéerna kommer – förrän i precis sista laget. Det är någonting med deadlines som får kreativiteten att rinna till.

Men nu känns det skönt att ha arbetat igenom den mer. Jag har blivit mer och mer medveten om mina egna brister. Bland annat att jag tenderar att upprepa saker, fast med andra ord. Gärna i meningar som följer direkt efter varandra. Ibland gör jag också en ologisk ordning i mina actionsekvenser, att en mening kan ta ett steg tillbaka till någonting som hände någon mening innan.

Och så liknelserna förstås. Jag ÄLSKAR liknelser. Men nu har jag omfamnat dem. Jag har insett att det är en destruktiv kärlek, men det är något jag inte kommer att bli av med. Jag kommer att skriva dem, det är en del av min process. Precis som det måste vara en del av processen att jag redigerar bort 2/3 av dem!

Så nu inväntar jag domen.

Och biter ner naglarna så långt jag kan utan att klassas som kannibal!

Att skriva och att läsa

Jag har alltid läst, mycket och ofta. Ända sedan jag upptäckte läsandets konst har jag alltid haft en ”att läsa”-hög bredvid sängen. Vad har inte spelat så stor roll. I väntan på Godot har trängts med Brott och straff, Hunger Games, Cujo och Ankomsten. Så länge det är bra har jag läst det.

Problemet är nu bara att den där högen inte längre betas av. Tvärtom blir den bara högre och högre och högre och … Jag hinner helt enkelt inte läsa som förr, av förklarliga skäl. Förut fanns tiden att kunna försvinna en hel dag in i en bok. Den tiden finns inte alls nu. Istället är jag glad om jag hinner få in tjugo minuter här och där. Och det förstör läsupplevelsen för mig. Det gör inte böckerna rättvisa att hoppa in och ut. Läsandet är någonting annat, det kräver någonting annat. Något som jag i nuläget inte kan ge. För då måste något annat stryka på foten. I valet mellan att läsa och att skriva tvingas jag just nu att välja det sistnämnda. Även om jag inte vill. För jag vet att jag skriver bättre när jag läser mycket.

För att citera en känd boss från World of Wacraft, Time, never enough time. Det är mitt liv just nu.

Å anda sidan försöker jag vara optimistisk. I ett par veckor har jag haft Tredje principen liggande på nattygsbordet, och nu har jag äntligen börjat läsa den. Det har fått mig att må lite dåligt, att veta att någonting jag verkligen vill läsa bara har legat där. Men nu är det som att jag ger mig själv en fin present genom att börja läsa den. För vad är väl en bättre gåva än en riktigt bra historia?