Kategoriarkiv: Blogginlägg

Dagen efter

Det är nästan lite dagen-efter-festival-känsla som lägrat sig över det Lindska huset. Dagen efter i det här fallet är ConFuse. Hela familjen drog ju iväg till Linköping i fredags och var med på SweCons kongress. Och det var grymt uppskattat! Från sonens sida främst för att det fanns ett LEKRUM på hotellet (som för övrigt gav mig sjukt starka the Shining-vibbar!). Personligen är jag gladast över att jag ta med mig en massa inspiration hem. Framför allt till mitt ungdomsmanus. Det är verkligen häftigt att vara tillsammans med kreativa och skrivande människor och lufta alla de där tankarna som annars bara snurrar runt inne i min egen skalle, och få helt ny input.

Jag kommer att göra ett separat inlägg med tankar som rör min egen text, men först några highlights från helgens ConFuse.

Under helgen hann jag bland annat med:

  • Träffa folk jag följer på instagram. Bland andra Anna Jacobson Lund som var med i flera jätteintressanta paneler. T.ex ”Tough chicks” som jag tog med mig en massa bra inspiration från. Var roligt att träffas i verkligheten och snacka omslag, egenutgivning och könsroller!
  • Träffa Anna Vintersvärd från Andra Världar. Vi har tidigare bara haft kontakt via mail angående antologin Svenska spöken. Är ju en helt annan grej att äntligen få ett ansikte på mailadressen!
  • Att fangirla loss riktigt rejält. En av panelgästerna var John-Henri Holmberg som bland annat översatt 18 av Stephen Kings böcker. Till exempel hela nyöversättningen av the Dark Tower. Han stod och pratade med Anna Jacobson Lund vid hennes bord, och jag stod och väntade på att de skulle bli klara. ”Nu får jag nog gå vidare, det är fler som vill prata med dig” sa han. Och jag pep fram ”men jag vill ju pata med DIG!” Sen svamlade jag fram någonting om hur mycket jag gillar hans översättningar. Men vad fan. Det är ju NÄSTAN –King! Vi hann även med att prata lite kommande filmatisering av DT (jag pitchade min idé som Mads Mikkelsen som Roland). Det var också intressant att höra hans tankar om Kings böcker. Som översättare ser han dem ju med helt andra ögon än vad en läsare gör. Han tyckte att King är en mästare på att få folk att vilja fortsätta läsa. Och att han kan få dem att göra det även när han inte har så mycket att säga. Han tyckte också att DT-serien är alldeles för lång och att en bok lätt hade kunnat strykas. Det höll jag såklart inte med om!
  • Varit med under en panel som inleddes med att panelen och större delen av publiken spontant sjöng ”aj aj buff” (visserligen en panel på just temat troll, men inte desto mindre underligt!)
  • Försökt vara trevlig och frågat en av de andra deltagarna om han gillade konventandet. Jag blev då brutalt tillrättavisad om att det är en KONGRESS! Konvent är tydligen för datorspel och såna avarter. Häpp!
  • Träffat Thomas från debutantbloggen. Det var hans inlägg som ursprungligen uppmärksammade mig på de roliga programpunkterna och fick mig att åka. När vi väl började snacka upptäckte vi också att vi visst är med i samma antologi – Magiker och maskiner! Den fanns även att köpa på konvent … förlåt. KONGRESSEN! (Jag tror jag ska fortsätta säga konvent på pin kiv, eller är det barnsligt?).
  • Varit på en jätteintressant författarfika med Kristina Hård och pratat troll, sägner och skrivande.

Eftersom det var mitt första SweCon visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag tror att jag föreställde mig ett rum med övervintrade gamla SF-stofiler. Jag slogs faktiskt över hur olika typer av människor som ändå hittat dit. Och att det var väldigt bra spridning i panelerna mellan unga och gamla, kvinnor och män osv. De har kommit betydligt längre än många andra.

Och så var det också otroligt proffsigt skött. Extra häftigt när det sker på ideell basis. Föreningslivet i Sverige är fantastiskt!

Jag slogs också över hur fantastiska trevliga de allra flesta var. Det är verkligen natt och dag mot Bokmässan där det oftast känns som att kliva in i n bokhandel under den värsta bokrea-rushen. Här var det mycket mer laid back. Jag fick tillfälle att prata med de flesta författare jag ville prata med och fick tillfälle att knyta en hel del kontakter.

Att det var strålande sol utanför gjorde faktiskt inte så mycket. Jag trivdes ändå bättre inne i det instängda mörkret, tillsammans med de andra nördarna.

Sen är det såklart altid en bonus att komma till ett sammanhang och känna att jag inte är den nördigaste där. Inte ens på långa vägar!

Lite bilder:

image

DT-tischan var et bra val. Grym icebreaker!

image

”Tough chicks”-panelen

image

Nya deltagare fick spela bingo! Det gick sådär. Det känns liksom som att jag missat något. Vad ÄR egentligen EGOBOO?

image

The shiiiining

image

image

image

Thomas med vår fina ”Magiker och maskiner.”

Jakten på punchlinen

De senaste dagarna har jag varit djupt inne i redigeringsdimman. Men jag ser ljuset. Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!

Ähem. I alla fall så har jag fastnat på en replik, en endaste liten replik, som jag inte kommer förbi. Det är en punchline. Den sista repliken karaktären säger innan hon ger sig iväg för den stora uppgörelsen. Och jag kommer inte på den!

Detta satt jag och tänkte på igår under middagen. Jag var måhända lite frånvarande, för A tittade på mig med sina stora vackra ögon. ”Jag kan inte hitta punchlinen”, sa jag till honom. Han la huvudet på sned och funderade en stund. ”Under sängen”, sa han sedan bestämt och fortsatte sleva i sig sin middag.

Touché. Kanske ska jag låta lillkillen skriva klart novellen.

The day of deadlines

… är tydligen idag. Inte mindre än tre tävlingar tar slut idag, och jag har lyckats få iväg bidrag till alla. Det sista alldeles nyss, till Fel förlag, med en hel timme till godo! Värt att fira bara det. Tjoho!

Men jag har stött på ett problem. Jag blev otroligt nöjd med bidraget som skickats in till Fantastikportalens novelltävling. Nästan FÖR nöjd. Jag fick liksom till det precis som jag tänkt (förutom att jag blev hindrad av antalet tecken och inte kunde brodera ut en av karaktärernas utveckling så som jag egentligen ville). Men jag fick till tonen, jag fick till bakgrunden, känslan av att det finns någonting mörkt som lurar som ett åskmoln över dem. Någonting som bara väntar på att få bryta lös.

Det är annars mitt problem. Jag lyckas inte få till karaktärernas undertext. Därför blir jag så sjukt imponerad av författare som får det.

Men nu till problemet. Det borde rimligtvis kännas bra att jag blev så nöjd med den här novellen, eller hur? FEL! För nu känns alla andra noveller så himla kassa. Bidraget till Fel förlag till exempel. Jag tycker att karaktärerna känna så platta. Det finns liksom ingenting där när jag skrapar lite på ytan. I sista stund försökte jag få in lite djup men jag vet inte om jag lyckades.

Vad beror det på? Fastnade jag inte lika mycket för den här historien och kaaktärerna? Hann jag använda upp all min kreativitet till den andra novellen så att den tog slut? Eller var det helt enkelt för att jag skrev den här novellen på fem dagar, och den inte fick tid att ligga och mogna?

Inte vet jag, vi får väl bara avvakta och se hur det går i tävlingarna! Kanske är det bara jag som är självkritisk som vanligt.

 

Slutkorr och tryckdagstider för ”Med pirrande mage och stapplande steg”

De senaste dagarna har aktiviteten i en viss facebookgrupp gått varm. Det har nämligen varit ”slutkorr och tryckdagstider” för den barnboksantologi jag nämnt i tidigare inlägg. I natt går den till tryck, och förhoppningsvis kommer den finnas tillgänglig lagom till skolstart! Redan nu går det till exempel att förbeställa hos Bokus.

Det är alltid lika häftigt att se någonting jag jobbat med under en längre tid ta form och bli något nytt. Häftigt och skrämmande att min text fått helt egna vingar, och snart kommer landa hos en massa människor jag inte känner. Jag hoppas såklart att de ska gilla den!

Jag gillar i alla fall både berättelsen och illustrationerna. Kolla bara på framsidan. Är det inte en sån framsida en blir glad av?

11781764_10153427692575446_2724394036152017307_n

Bråda dagar

Ibland kommer de. Dagana där du ständigt går runt med en kliande stresskänsla i kroppen. När det liksom rycker i fingrarna varje gång du ser ett tangentbord, och driften att skriva nästan är omöjlig att stå emot.

Idag har varit en sådan dag. Anledningen är att jag idag, just idag, kom på handlingen till en SF-novell som jag gått och grunnat på ett tag. Idén har funnits där länge, stundtals har den ploppat upp till ytan men den har inte varit mogen, inte redo att ta tag i.

Förrän nu.

Anledningen till att jag grunnat på just en SF-novell är Fel förlags stundande tävling. Som synes är deadline redan den 31 juli, så jag tackar min hjärna för att den är så slö i starten och inte ger mig så mycket tid att jobba på. Å andra sidan har jag alltid varit en sprinter. Jag jobbar bäst med en deadline som flåsar mig i nacken.

Så idag har jag skrivit. Och skrivit. Det är ändå det som är det härliga med att allting lossnar, att det liksom rinner ut fingrana. Det går så fort att varannat ord blir fruktansvärt felstavat, men det gör ingenting. För det är just det där rinnande som är det viktiga. Att fånga upp det innan det försvinner. Hittills har det blivit tio sidor och drygt 16 000 tecken (yttest oredigerade tecken kan jag tillägga). Jag vet fortfarande inte om jag kommer att kunna ro iland det innan deadline, men det är det som är halva charmen tycker jag.

Nu under kvällen har jag suttit och lyssnat på rymdljud samtidigt som jag skrivit. Och det har verkligen fått mig i stämning! Jag gillar sci fi, men jag är väldigt kräsen med vilken sci fi det är. Jag gillar inte när det blir tekniska beskrivningar, och den här nördigheten i att allting måste vara möjligt enligt fysikens lagar. Jag gillar att bygga världar, men inte om någon bara ger mig fyra byggbitar och säger att det är vad jag har att jobba med. Jag vill ha oändligt många byggbitar, för att kunna skapa någonting helt nytt.

Därför kommer min novell inte att vara hard Sci-fi. Om det finns något som heter soft sci fi antar jag att den kanske kan kategoriseas där. Texten kommer istället att behandla nyfikenheten för det okända. Nyfilkenheten över vad som egentligen döljer sig därute. Och vilka konsekvenser det kan få att gissa.

Förutom det har jag precis skickat in mitt bidrag till Fantastikportalens novelltävling. I god tid för en gång skull! Första omgången korr har också skickats iväg till Andra världar för att få hiss eller diss på de förändringar jag gjort på i min spöknovell. Det blev lyckligtvis tummen upp. Phew! Det hade varit lite svettigt att fösöka hitta en ny ingång där plus allt annat som är på gång!

Bråda daga, helt klart! Men det är också precis så jag vill ha det.

Nördhelg

Då är boende till årets SweCon bokat! Det blir första gången hela familjen sticker iväg på konvent. Får se hur mycket familjens lille diktator uppskattar denna roadtrip. Men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Att årets Con är inriktad på litteratur gör ju inte saken sämre.

Dessutom kommer det finnas möjlighet att manuspitcha till Undrentide förlag och Styxx fantasy! Nu gäller det bara att komma på en spännande pitch. Jag känner mig lockad att göra någon slags dramatisering. Något genomtänkt, välplanerat och otroligt snyggt. Får se hur det slutar. Jo. Jag vet hur det kommer att sluta. Jag kommer att rusa in i sista sekunden, täckt av diverse matdelar, med håret i en dreadlock eftersom sonens senaste experiment är att gömma mammas hårborste, och köra något on the fly. Det är hur jag rullar. Fördelen med småbarnslivet, du hinner inte tänka efter. Allt handla bara om att reagera. Och för en ältare som jag är det toppen!

Svåra beslut

Idag har det tagits svåra beslut. Riktigt svåra. Livsavgörande snudd på.

Är du beredd?

I samband med skolstarten kommer jag att medverka i en barnboksnatologi med temat ”att börja skolan”. Till det har jag skrivit en författarpresentation och skulle … trumvirvel tack … välja bild!

Vadå inget riktigt beslut? Det har varit assvårt ju! Fatta hur mycket det är att tänka på: ljus och skuggor, hur levande och inbjudande en ser ut, hur det kommer att bli i tryck.

Pust.

Det var ingen lätt uppgift, så jag fick till slut ta hjälp av instagram och facebook för att ta ett beslut. Jag hade ändå sållat ner det till två bilder, det borde väl ändå göra det lättare?

För att citera Brasse: ” det är fel fel fel fel fel!”

Det blev svårare! För alla hade ju så fina argument.

Till sist steg i alla fall min storasyster in och satte ner foten:

Den vänstra. Du ser cool och självsäker ut på den. Pilla med håret blir mer nervöst på något sätt… Och om ”levande” är ett argument du gillar så tycker jag att även den vänstra blir levande med håret som blåser. Så! Bestämt! Puss!

Ibland är det skönt när andra tar beslutet åt en.

Så vilken blev det? Det översta. Och den som nu säger något annat kommer att åka på stryk!

Bild Camilla Linde

Bild2

(nästan) Färdig novell!

Efter otaliga redigeringsomgånga är nu novellen till Fantastikportalens tävling hyfsat klar! Och jag har med nöd och näppe lyckats få ner den under 40 000 tecken (39 956. Ha!). Nu kommer den att passera genom ett antal testläsare. Det är första gången jag använder mig av det i större skala, och mer spridda personer. Och visst känns det skitläskigt! Men det innebär också att det här kommer att bli den mest genomarbetade novell som jag skickat in! Just testläsare har varit en extra boost. jag har varit ännu mer mån om att slipa historien. Men jag tror att det finns en annan ”framgångsfaktor” till att jag jobbat igenom texten så mycket: jag fick idén i god tid. Det kan tyckas enkelt, men det är en väldigt viktig del. För texten har fått tid att ligga och vila lite. Jag brukar vara ganska bra på att sniffa fram tävlingar, men det är inte alltid idéerna kommer – förrän i precis sista laget. Det är någonting med deadlines som får kreativiteten att rinna till.

Men nu känns det skönt att ha arbetat igenom den mer. Jag har blivit mer och mer medveten om mina egna brister. Bland annat att jag tenderar att upprepa saker, fast med andra ord. Gärna i meningar som följer direkt efter varandra. Ibland gör jag också en ologisk ordning i mina actionsekvenser, att en mening kan ta ett steg tillbaka till någonting som hände någon mening innan.

Och så liknelserna förstås. Jag ÄLSKAR liknelser. Men nu har jag omfamnat dem. Jag har insett att det är en destruktiv kärlek, men det är något jag inte kommer att bli av med. Jag kommer att skriva dem, det är en del av min process. Precis som det måste vara en del av processen att jag redigerar bort 2/3 av dem!

Så nu inväntar jag domen.

Och biter ner naglarna så långt jag kan utan att klassas som kannibal!

Att skriva och att läsa

Jag har alltid läst, mycket och ofta. Ända sedan jag upptäckte läsandets konst har jag alltid haft en ”att läsa”-hög bredvid sängen. Vad har inte spelat så stor roll. I väntan på Godot har trängts med Brott och straff, Hunger Games, Cujo och Ankomsten. Så länge det är bra har jag läst det.

Problemet är nu bara att den där högen inte längre betas av. Tvärtom blir den bara högre och högre och högre och … Jag hinner helt enkelt inte läsa som förr, av förklarliga skäl. Förut fanns tiden att kunna försvinna en hel dag in i en bok. Den tiden finns inte alls nu. Istället är jag glad om jag hinner få in tjugo minuter här och där. Och det förstör läsupplevelsen för mig. Det gör inte böckerna rättvisa att hoppa in och ut. Läsandet är någonting annat, det kräver någonting annat. Något som jag i nuläget inte kan ge. För då måste något annat stryka på foten. I valet mellan att läsa och att skriva tvingas jag just nu att välja det sistnämnda. Även om jag inte vill. För jag vet att jag skriver bättre när jag läser mycket.

För att citera en känd boss från World of Wacraft, Time, never enough time. Det är mitt liv just nu.

Å anda sidan försöker jag vara optimistisk. I ett par veckor har jag haft Tredje principen liggande på nattygsbordet, och nu har jag äntligen börjat läsa den. Det har fått mig att må lite dåligt, att veta att någonting jag verkligen vill läsa bara har legat där. Men nu är det som att jag ger mig själv en fin present genom att börja läsa den. För vad är väl en bättre gåva än en riktigt bra historia?